julia.forme.se
is the new hangarround
i don't want to wait another year amanda palmer
sätter på en bra låt
och fingrar fram lite
dagsinfo till er.
jag har spenderat
lite go kvalletid med
faster.
skogspromenader,
matlagning, skratt och
serier.
ikväll har sirp lite killbesök
från sverige.
så vi tjejer tänkte hälsa
dem välkomna med inget
annat än utgång på
cafe OZ.
ni minns, mitt favvoställe
när jag kom hit i höstas.
så.jävla.klyschigt.
men så jävla bra.
ni ska alla vare sig ni vill
eller inte smaka på den
gröna vidriga smörjan
skylten kallar för
"monster shot".
eiffeltornet i all ära,
men detta är en riktig
upplevelse...
så här såg jag ut idag
när solen behagade kika
fram,
och snart skuttar jag iväg
mot snabbtåget med lite
stopp på vägen.
cigg+vin av något slag,
vilket slag som helst actually+
takfönster= bra torsdag.
chers mina fina!
ca va bien
photo du fridaerik.com
som chokladnallar för själen
från ett hål i väggen i marais.
tio€
the girl that got stuck somewhere inside my black soul
japp, det ni tänker är
precis vad som har
skett.
jag har blivit en senimental
hobbyförfattare under loppet
av några timmar.
försöker desperat spy ut mina
känslor på tangentbordet
och smeta fram ett budskap.
men de blandade känslorna av lycka
och total kasshet går inte att
mixa. det går bara inte.
försöker knyta ihop dom i huvudet
och få lite klarhet på vad det är som
sker. verkligheten, nuet.
det är vår, det är verkligen vår nu.
den första vårhelgen på hela året.
och jag spenderade den i paris.
med en flaska nerkylt vitt vin,
alldeles för starka mojitos och live
jazzmusik på den minsta baren i
pigalle.
paris...staden som vänt upp och ner
och ut och in på mitt liv och
mig själv på alla möjliga sätt.
staden jag är evigt tacksam.
men det har sitt pris.
de människor du träffar här är inte
kvar på samma plats för länge.
dom är på flykt, från nånting,
på grund utav nånting, för att
hitta nånting.
ingen stannar hos dig för din
skull, ingen stannar i staden för din
skull.
det är bara så, det får man acceptera.
men ibland slinker någon innanför den
där muren av chévreost och grovhångel
på metrobanan.
och när personen som lyckats med
just detta försvinner.
då gör det ont.
jävligt ont.
jag snackar fysisk smärta.
den slags smärtan som efter sista
avskedet ger dig
hjärtklappning, spring i benen och en
känsla av tomhet.
som om
personen som nyss stod mitt emot dig för
att sedan vända sig om jag börja gå åt
andra hållet hade
ett litet snöre lindat runt sin beskärda del av
ditt hjärta. den del jag omedvetet men
frivilligt gav bort.
som ett snöre runt en lös tand som
smärtsamt dras bort för att lämna ett
tomt svart håll kvar.
ett hål som måste fyllas igen innan
det slutar att kännas konstigt.
man känner efter med tungan gång efter
gång för att leta efter den där tanden som
brukade sitta där. visst var man medveten
om att den någongång skulle försvinnna.
men att man skulle sakna den förbannade
tanden
så mycket. det var man inte beredd på.
men visst är det värt det, att ge bort en liten
liten del, för de där stunderna.
flabbet när ni strosar genom metron sida
vid sida, ihoplänkade med hörlurarna till
din ipod femtio meter under verkligheten
på gatorna.
samtalen över två café avec soja
i kvällssolen vid grande boulevard.
de episka nätterna på dansgolvet.
samtalen som skiftar mellan allvar och gapskratt
på en tredjedel sekund.
och på en tredjedels sekund är det borta.
känslan av att försöka få ut känslorna på
ett permanent sätt.
skrivandet.
jag är nog nöjd såhär.
och jag är nöjd med tiden jag fick med
mitt hjärta. som sticker iväg på sitt livs
resa!
vi kommer att ses snart igen.
heart skipped a beat
you, you used to have all the
answers.
and you, you still have them
too.
and we, we live half in the day
time. and we, we live half
at night.
watch things on VCR with me
and talk about big love.
i think we're superstars.
you say you think we are the
best thing
but you, you just know.
you just do.
(pics du mon petit cherie juliajasmine.forme.se)
hejsan hoppsan nu sticker vi ut i solen mot yogacentret...efteråt ska vi känna lite puls och klicka av ett par goa kort i maraisområdet. tchao bisous!
(detta fältet var tydligen
tvunget att bli ifyllt.
så...med detta sagt vill
jag nu ifylla detta
fält)
