amescherie

julia.forme.se

i don't want to wait another year amanda palmer

sätter på en bra låt

och fingrar fram lite

dagsinfo till er.

jag har spenderat

lite go kvalletid med

faster.

skogspromenader,

matlagning, skratt och

serier.

ikväll har sirp lite killbesök

från sverige.

så vi tjejer tänkte hälsa

dem välkomna med inget

annat än utgång på

cafe OZ.

ni minns, mitt favvoställe

när jag kom hit i höstas.

så.jävla.klyschigt.

men så jävla bra.

ni ska alla vare sig ni vill

eller inte smaka på den

gröna vidriga smörjan

skylten kallar för

"monster shot".

eiffeltornet i all ära,

men detta är en riktig

upplevelse...

så här såg jag ut idag

när solen behagade kika

fram,

och snart skuttar jag iväg

mot snabbtåget med lite

stopp på vägen.

cigg+vin av något slag,

vilket slag som helst actually+

takfönster= bra torsdag.

chers mina fina!

ca va bien

photo du fridaerik.com

som chokladnallar för själen

från ett hål i väggen i marais.

tio€

the girl that got stuck somewhere inside my black soul

japp, det ni tänker är

precis vad som har

skett.

jag har blivit en senimental

hobbyförfattare under loppet

av några timmar.

försöker desperat spy ut mina

känslor på tangentbordet

och smeta fram ett budskap.

men de blandade känslorna av lycka

och total kasshet går inte att

mixa. det går bara inte.

försöker knyta ihop dom i huvudet

och få lite klarhet på vad det är som

sker. verkligheten, nuet.

det är vår, det är verkligen vår nu.

den första vårhelgen på hela året.

och jag spenderade den i paris.

med en flaska nerkylt vitt vin,

alldeles för starka mojitos och live

jazzmusik på den minsta baren i

pigalle.

paris...staden som vänt upp och ner

och ut och in på mitt liv och

mig själv på alla möjliga sätt.

staden jag är evigt tacksam.

men det har sitt pris.

de människor du träffar här är inte

kvar på samma plats för länge.

dom är på flykt, från nånting,

på grund utav nånting, för att

hitta nånting.

ingen stannar hos dig för din

skull, ingen stannar i staden för din

skull.

det är bara så, det får man acceptera.

men ibland slinker någon innanför den

där muren av chévreost och grovhångel

på metrobanan.

och när personen som lyckats med

just detta försvinner.

då gör det ont.

jävligt ont.

jag snackar fysisk smärta.

den slags smärtan som efter sista

avskedet ger dig

hjärtklappning, spring i benen och en

känsla av tomhet.

som om

personen som nyss stod mitt emot dig för

att sedan vända sig om jag börja gå åt

andra hållet hade

ett litet snöre lindat runt sin beskärda del av

ditt hjärta. den del jag omedvetet men

frivilligt gav bort.

som ett snöre runt en lös tand som

smärtsamt dras bort för att lämna ett

tomt svart håll kvar.

ett hål som måste fyllas igen innan

det slutar att kännas konstigt.

man känner efter med tungan gång efter

gång för att leta efter den där tanden som

brukade sitta där. visst var man medveten

om att den någongång skulle försvinnna.

men att man skulle sakna den förbannade

tanden så mycket. det var man inte beredd på.

men visst är det värt det, att ge bort en liten

liten del, för de där stunderna.

flabbet när ni strosar genom metron sida

vid sida, ihoplänkade med hörlurarna till

din ipod femtio meter under verkligheten

på gatorna.

samtalen över två café avec soja

i kvällssolen vid grande boulevard.

de episka nätterna på dansgolvet.

samtalen som skiftar mellan allvar och gapskratt

på en tredjedel sekund.

och på en tredjedels sekund är det borta.

känslan av att försöka få ut känslorna på

ett permanent sätt.

skrivandet.

jag är nog nöjd såhär.

och jag är nöjd med tiden jag fick med

mitt hjärta. som sticker iväg på sitt livs

resa!

vi kommer att ses snart igen.

heart skipped a beat

you, you used to have all the

answers.

and you, you still have them

too.

and we, we live half in the day

time. and we, we live half

at night.

watch things on VCR with me

and talk about big love.

i think we're superstars.

you say you think we are the

best thing

but you, you just know.

you just do.

(pics du mon petit cherie juliajasmine.forme.se)

The xx – VCR

hejsan hoppsan nu sticker vi ut i solen mot yogacentret...efteråt ska vi känna lite puls och klicka av ett par goa kort i maraisområdet. tchao bisous!

kan julia komma till bikten

idag har jag ätit inte

en utan tio stora

maffiga, krämiga,

underbara skumfyllda,

chokladtäckta björnliknande

figurer. jävlar.

finns inget bättre.

det finns faktiskt inget bättre

i hela världen.

det är ju för fan sorgligt att

jag finner sån njutning i en

jävla chokladnalle.

uppdatering: pappa hade kommit

hit i natt, sovit ett par timmar

och stuckit iväg till flygplatsen.

destination NY tre veckor.

jag är inte alls avundsjuk.

mest bara bitter över att jag

idag, sex månader efter flytten

till paris, kom på att jag har min

träningsväska hos honom,

i belgien, den ligger där och dammar

i läggan och har så gjort de senaste sex

månaderna.

...min träninsväska som under loppet på

ett år mest liknande en återanvänd

konsumpåse med spruckna sömmar.

vad hände? vart tog karaktären vägen?

det är också sorgligt.

likaså min nödlösning

av fem påsar imorgon

i väskan ligger även mina fina lås till SATS

skåpen som jag lyckats samla på mig

under alla år och en handvänlig

vattenflaska.

förlåt för att jag har skitit er er grabbar..

..jag lovar att jag ska hämta hem er

så fort jag får chansen.

känslan av övergivenhet är olidlig.

.

im hooked on bikram

hemma från mitt

livs svettigaste pass.

någonsin.

det var det bästa jag

har gjort.

30€ betalar du för ett

tiogångerskort och

tusen kalorier bränner

du per pass.

funkar.

pappas bil stod utanför

huset när jag kom,

men ingen pappa hittades

med datron i knät...

skumt. han dyker nog upp

förr eller senare.

nu vill kiddelitos komma hem

från skolan!

bra helg.

bisous

so come out of your cave walking on your hands / and see the world hanging upside down / you can understand dependence / when you know the maker's hand

när sushisuget sätter in

skuttar jag iväg till tjejligan

för lite mixat sällskap,

prat,

kvällspromenad runt pigalle

avslutat med kaffe och ännu

mera prat.

dillons sista helg,

skräckblandad förtjusning.

hon inspirerar mig.

tar tåget ner till portugal,

köper en cykel och sen är

planen att på den ta sig till

turkiet för att spendera två

månader på en segelbåt.

nää mina vänner,

lite sushi på det tror jag,

så är jag hemma.

á tot et bizzzzzz

liten utis på lilla lörda'n

hejohå jag fick min

sushi till slut,

och gott smakade det.

blev förövrigt en väldigt bra

spontan, skön kväll igår.

med några flarror vin i

baren, (vi har döpt om

köket till baren) och

ett gött gäng svennar

och fransoser satt vi på golvet

och garvade med håkan

ekande i bakgrunden.

det var bra, men lite trångt.

en taxi senare stod vi utanför

kvällens destination: le tigre.

stället där julpa på senaste

besöket lekte apa och hängde

sig i takinredningen.

den slets av och hon for ner

från scenen. det var kul.

för det otränade ögat ser

denna klubb stängd ut.

det är igenbommat och svart.

tysst.

men kikar man tillräckligt noga

finner man en liten

guldig ringklocka.

jahopp, stängt, ok.

fast ne.

sekunden senare är vi indragna,

och där står vi, på vinröd

heltäckningsmatta och känner

oss aningen malplacerade.

med två grabbar i båset och

två flickor i baren verkade vi

vara de ända på plats.

det hela blev till en

väldigt bra hemmafest med

ungefär tre och en halv soffa

per person. det funkar.

det var dock inte lika roligt att ta sig

upp ur sängen imorse och ta

sig mot le metro med en flaska

hjärndomnande i kroppen.

man kan ligga där hur

länge som helst... i sängen.

med takfönstret och paris himmel ovanför.

lite regn.

jävla regn.

kom hit nu mina fina och ta med er lite sol.

frukooooooooooooooost

i en kopp.

NU: parre

och lite dagshäng.

SENARE: le tigre and

drinks.

sushi skulle sitta

fint idag. sirpan påstår

att det inte finns

billig sushi.

hon har fel.

julpan snorpade

svinsnygga vita

bralls och en grön

jacka för SJU€ igår.

avis, ja. ska jag också?

ja.

c'est juste comme ça

hey life, could you give me a ride? i dont care which destination, just bring me forward. forever alive forever forward.

roar mig med kvällsfilm

och middag japansk

stil.

& hej hej helgen.

..fin tatuering va,

man får både dallrande

lår OCH tatueringar

i dagens godisskålar.

á plus tard

hade nog fått i mig lite för mycket av det goda när jag skrev senaste inlägget, men för sakens skull får det ligga kvar, här klär vi inte på våra inlägg med sugar coats, hellre får dom frysa i sin egen förvridna verklighetsuppfattning

han var inte lång, smal, blond &

nonchallant lunkande.

han hade inte en liten, något rundare

grabb bredvid sig med röda

bakbyxor hårt spända

runt magen som lite bulligt

format sig likt en muffins ovanför.

...istället är det två långa, skrattande,

mustachprydda, mörkröstade,

hugo bossdoftande små män

som sitter vid middagsbordet

när jag kommer ner för trappan.

när jag står där mellan dom känner

jag mig trygg.

det är mina killar.

mina fina killar

att koka soppa pa en spik

allting har förändrats, men du finns kvar

paris elfte februari

har bjudit på otroliga tjugotvå

grader varmt.

det är vår nu.

pluggandet blev väldigt mycket

behagligare med en skål

vindrovor och en stor kopp

svart te med rosblad,

konstig blandning men den

smakade svensk sommar.

ni som också haft turen att

spendera era sommrar på

västkusten vet exakt hur

vildrosorna luktar en

varm sommardag.

försökte fånga underverket

med photobooth,

men det fastnade inte..

ni får helt enkelt försöka

se det framför er.

& upp med hakan,

våren kommer till er också.

med otroligt mycket spring i

benen ska jag försöka hitta

på något kul framåt kvällen.

massa koppar kaffe i kvällssol

med trevligt sällskap vill jag ha.

dagens dag och kvällspådrag.

nu är det helg mina vänner,

njut av den

beaucoup de chance

med det här inlägget vill jag

meddela att jag har vaknat

ur vinterdvalan. big time.

ett behövligt uppvakande

to say the least.

ni kommer inte få en lika

flitig uppdatering som innan

då bollarna i luften kommer ta

upp största delen av min tid.

jag kan göra många saker

samtidigt, men att jonglera och

vara tillgänglig dygnet runt är det

slut med.

precis så som jag vill ha det

just nu, men hey,

vi ses ju snart!

för att fira att våren är här och

att livet inte är nånting som

ska tas för givet,

köpte jag mig en fin litet halsband

när jag och sirpan strosade runt

i marais yesterday.

fyrklövern ska ge mig tur,

& den har tagit sin uppgift på allvar

då jag imorgon ska på litet

mötesliknande uppdrar som eventuellt

kan leda till en heltidsanställning framöver.

jag håller er uppdaterade.

jag har lyckats dra på mig en

jävla förkylning i både näsa, hals och

öron..en strepsil ligger konstant i ena

kindgropen då det är det enda som tycks

lindra.

vad kan jag mer säga,

mina fina här i parre har världens bästa

lägenhet, där ligger vi på takloftet och

lyssnar på simon & garfunkel,

reser du dig upp och öppnar takluckan

har du utsikt över sacre coeur herself.

när vi är hungriga köper vi baguette,

ost och ananasjuice och kör en

rocky upp för trapporna till kyrkan och

äter samtidigt som vi försöker placera

områderna vi ser från utsikten.

vi börjar bli riktigt duktiga.

kaninens år

nu åker jag iväg.

oändliga koppar kaffe

och skitsnack väntar

om en timma och

ikväll ska vi fira absolut

ingenting med goda

drinkar i montmartre!

imorgon är det

kinesiskt nyår som

kommer firas med

buller, bång, parader,

marknad, you name it.

i chinatown.

tänke dra mig upp

oavsett hur mitt

tillstånd ser ut,

tjejerna kommer inte

undan heller!

pussar i tusenfalt!

á tot et bonne weekend!